Under läsårets gång har vi i Borgå Gymnasium arbetat med och funderat kring detta med formativ bedömning i teori och praktik. Hur kan vi handleda våra studerande att allt bättre själva ställa upp mål, utvärdera sina egna framsteg och hjälpa varandra att göra allt detta? Inom de olika ämnena har vi naturligtvis arbetat på olika sätt, men vi har även delat med oss av våra (mer eller mindre lyckade) erfarenheter och metoder, och på så sätt hjälpt varandra att utvecklas. Fortfarande återstår säkert mycket att utveckla och förbättra, och i en skola med gamla anor och traditioner ser vi det inte heller som något självändamål att göra sig av med gamla, beprövade metoder. Detta är ett av många områden där gammalt och nytt kan kombineras.

 

I många ämnen har vi mer än förr satsat på att dels göra de studerande medvetna om de allmänna målen för undervisningen (de som finns omnämnda i läroplanen), dels själva ställa upp mål inom ramarna för de mål som nämns i läroplanen. Dessa personliga mål kan gälla både innehåll och vitsord. I många ämnen har vi då och då återkommit till de mål som ställdes upp i början av kursen och gjort en mellanutvärdering; i hur hög grad har jag hittills nått mina mål? Vad återstår ännu?

 

I en del digitala läromedel ingår både mål och självutvärdering som en integrerad del av läromedlet. I dessa fall faller sig allt detta väldigt naturligt och man behöver som lärare inte ens påminna sina studerande om att bekanta sig med målen och utvärdera sig själva. Däremot är det mycket givande att som lärare läsa igenom de studerandes självutvärderingar, till exempel efter varje avslutat avsnitt eller kapitel. Det ger värdefull information om vad de studerande upplevt svårt respektive lätt samt vilka insikter de fått. Inom matematiken har de studerande bland annat kontinuerligt – genom att använda olika färger – bokfört hur väl de klarat av sina uppgifter, som dessutom varit nivåklassificerade så att alla kunnat välja uppgifter som ligger på rätt nivå enligt de egna målen och det egna kunnandet.

 

Vad behöver vi mera kunskap om? Vilken typs bedömning gagnar de studerande bäst? Hur kan de bli bättre på att dels utvärdera sig själva, dels bedöma varandra, dels ta vara på den bedömning de får (av lärare, andra studerande eller sig själva)? Hur ska vi kunna hjälpa dem att utveckla det som psykologen Carol Dweck kallar growth mindset, ett dynamiskt tankesätt, som innebär att de tror på sin egen förmåga att utvecklas och lära sig, och på att intelligensen inte enbart är medfödd utan även något som går att träna? Hur mycket respons vi som lärare än ger våra studerande – eller lär dem att ge varandra – är a och o ändå hur de tar emot den och hur de går vidare.

(Bildkälla: FLICKR. Bogdan Suditu, Darts. (CC BY 2.0)).